Jag minns min tid i skolan som mestadels ljus men precis som
för de flesta hade den sina toppar och dalar. Mitt favoritämne var matematik
och på låg- och mellanstadiet gick det som en dans. Jag var en sådan där elev
som plöjde matteböcker på löpande band och ständigt ville ha nästa bok. På
högstadiet nådde mitt matteintresse en ny nivå. Lärarna på låg- och
mellanstadiet hade ju varit generalister och nu helt plötsligt fick vi en
lärare som var specialist på just matte.
Jag valde ofta bort att använda de formler och uträkningar
som det stod i boken att man skulle använda. Istället ville jag resonera kring
och fundera ut hur man kunde komma fram till resultaten på olika sätt. Det var
viktigt för mig att förstå varför svaret på ett tal blev just det svaret och
vad det skulle kunna användas till. Min lärare uppmuntrade detta och lät mig
lösa uppgifterna på olika sätt och mitt intresse bara växte och växte och jag
fick fler och svårare uppgifter att lösa. Sedan gick han i pension och vi fick
en ny lärare i åttan. Han lät mig inte räkna ut uppgifterna på andra sätt än de
som matteboken hänvisade till. Jag
protesterade och gjorde på mitt sätt och även om jag kom fram till rätt svar så
fick jag fel eftersom jag använt ”fel metod”. Mitt intresse för matte försvann
och hemma blev den en massa konflikter när läxorna skulle göras, för att inte
tala om alla konflikter jag hade med den nya läraren som inte kunde förklara
hur formlerna fungerade och vad det skulle vara bra för att lära sig räkna ut
tal med hjälp av dem.
Jag lämnade nian med godkänt i matte men med ett stukat
intresse och började på humanistiskt linje. Som tur var träffade jag där på en
ny mattelärare som återuppväckte mitt intresse. Precis som läraren i sjuan så
uppmuntrade han oss till att förstå varför vi skulle lära oss matematik, vad vi
skulle ha den till och vad det fanns för resonemang bakom formlerna. Det
slutade med att jag, och flera andra i humanistklassen, läste till och med
E-kursen i matematik och mitt specialarbete var att ta fram formler för hur man
räknade ut area och omkrets på ”hjulbenta” och ”kobenta” trianglar.
Lärares kunskap i ämnet, skicklighet att undervisa och
engagemang i att lära ut är avgörande för att elever ska kunna inhämta den kunskap
som vi genom skolan vill ge dem. Skolvåren ställer frågan ”Varför Skola?” – det
är en mycket relevant fråga. Framförallt är vi skyldiga att svara våra elever
på varför den här kunskapen är något som de behöver i framtiden. När skolan
blir på riktigt och inte bara inläsning till nästa prov det är då vi lär för
livet. Skickliga lärare är nyckeln till detta.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar