Lucka 21 i skolvårens julkalender

Har fått den stora äran att vara en lucka i Skolvårens julkalender. Här kan ni läsa min berättelse:

Jag minns min tid i skolan som mestadels ljus men precis som för de flesta hade den sina toppar och dalar. Mitt favoritämne var matematik och på låg- och mellanstadiet gick det som en dans. Jag var en sådan där elev som plöjde matteböcker på löpande band och ständigt ville ha nästa bok. På högstadiet nådde mitt matteintresse en ny nivå. Lärarna på låg- och mellanstadiet hade ju varit generalister och nu helt plötsligt fick vi en lärare som var specialist på just matte.

Jag valde ofta bort att använda de formler och uträkningar som det stod i boken att man skulle använda. Istället ville jag resonera kring och fundera ut hur man kunde komma fram till resultaten på olika sätt. Det var viktigt för mig att förstå varför svaret på ett tal blev just det svaret och vad det skulle kunna användas till. Min lärare uppmuntrade detta och lät mig lösa uppgifterna på olika sätt och mitt intresse bara växte och växte och jag fick fler och svårare uppgifter att lösa. Sedan gick han i pension och vi fick en ny lärare i åttan. Han lät mig inte räkna ut uppgifterna på andra sätt än de som matteboken hänvisade till.  Jag protesterade och gjorde på mitt sätt och även om jag kom fram till rätt svar så fick jag fel eftersom jag använt ”fel metod”. Mitt intresse för matte försvann och hemma blev den en massa konflikter när läxorna skulle göras, för att inte tala om alla konflikter jag hade med den nya läraren som inte kunde förklara hur formlerna fungerade och vad det skulle vara bra för att lära sig räkna ut tal med hjälp av dem.

Jag lämnade nian med godkänt i matte men med ett stukat intresse och började på humanistiskt linje. Som tur var träffade jag där på en ny mattelärare som återuppväckte mitt intresse. Precis som läraren i sjuan så uppmuntrade han oss till att förstå varför vi skulle lära oss matematik, vad vi skulle ha den till och vad det fanns för resonemang bakom formlerna. Det slutade med att jag, och flera andra i humanistklassen, läste till och med E-kursen i matematik och mitt specialarbete var att ta fram formler för hur man räknade ut area och omkrets på ”hjulbenta” och ”kobenta” trianglar.

Lärares kunskap i ämnet, skicklighet att undervisa och engagemang i att lära ut är avgörande för att elever ska kunna inhämta den kunskap som vi genom skolan vill ge dem. Skolvåren ställer frågan ”Varför Skola?” – det är en mycket relevant fråga. Framförallt är vi skyldiga att svara våra elever på varför den här kunskapen är något som de behöver i framtiden. När skolan blir på riktigt och inte bara inläsning till nästa prov det är då vi lär för livet. Skickliga lärare är nyckeln till detta.

(S) tror sig ta ansvar men historien visar motsatsen

Igår debatterades budget i fullmäktige. (S) slog på stora trumman om att de minsann satsar mer på skolan än vad majoriteten gör. Förvisso lägger man några miljoner ytterligare till den budget på 1,3 miljarder som grundskolan har inför 2014. Och om pengar löste allt så hade det väl varit gott nog men om vi ska se till att kunskapsresultaten försätter att förbättras handlar det framför allt om rätt fokus i skolan. Den senaste budgeten som (S) lade fram i styrande ställning hade inte mindre än 9 riktade uppdrag till den dåvarande för- och grundskolenämnden. Inget av dessa poängterade att det är kunskapsresultaten som måste vara i fokus. Och detta då kunskapsresultaten i Huddinge låg på katastrofala nivårer.

27% av eleverna hade underkänt i ett ämne eller fler!! Mer än var fjärde elev lämnade grundskolan utan godkänt i alla ämnen. Var var den lässatsning som man nu slår sig om bröstet för då? Det fanns inte en tanke på något sådant i den mål och budget ni lade fram och inte heller i den verksamhetsplan som följde efter.

Svensk skola har behövt återerövra kunskapsuppdraget och i Huddinge har vi gjort det!. Jämfört med när (S) hade makten senast är 8 procentenheter fler elever godkända i alla ämnen. Med dagens elevantal innebär det att 1000 elever färre hade varit godkända ifall vi låg kvar på 2004 års nivå. Sedan 2006 har andelen elever som saknade betyg i ett ämne nästan halverats, Huddinges elever är större utsträckning än både rikets och länets behöriga till gymnasiets ALLA inriktningar till skillnad från när ni hade makten då vi låg under rikssnittet och vi har flera gånger slagit all-time high vad det gäller meritvärde. Vi har i flera omgångar fört till mer pengar till skolan och nu går vi fram med en mindre skattesänkning. Vi klarar av att göra båda och och framför allt klarar vi av att få fler elever godkända i grundskolan än vad ni klarade. Det är lätt att vara opposition, det är bara att ta majoritetens budget och plussa på några miljoner och kalla det för en mycket större satsning. Men att ta ett långsiktigt ansvar och se till att fler elever faktiskt klarar skolan det är betydligt svårare.

Dags för arbetsro för skolan

Idag skriver jag tillsammans med 12 andra Folkpartistiska skolpolitiker hur viktigt det är vi tar PISA-resultaten på allvar och ger skolan den arbetsro den behöver:

http://www.dagenssamhalle.se/debatt/skolan-behoever-arbetsro-%E2%80%93-inte-kortsiktig-populism-6993?vote=0#roster

Fler godkända i fler ämnen

En förutsättning för att våra elever ska bli behöriga till gymnasiet är att de får betyg att söka vidare på från grundskolan. Sedan 2006 har det skett en stor förbättring i Huddinges skolor vad det gäller att uppnå minst godkänt/E i fler ämnen.

Sedan har 2006 har andelen elever som saknade betyg i ett ämne nästan halverats från 9,4 % till dagens 5,5%. Även om 5,5% inte är bra så är det bättre än snittet i Stockholms län där 7,6% av elever saknade betyg i ett ämne.

Andelen elever som ej uppnått målen i ett, flera eller alla ämnen har också minskat från 22% till 18,1%. Även här är Huddinge bättre än såväl riket (där snittet är 23,1%) och länet där snittet är 24,1%.

Andelen behöriga till gymnasiets olika inriktningar står sig också bra i jämförelse med andra:

Det finns kvar att göra men vi är på rätt väg!

PISA och nytt skolforskningsinstitut

Idag kom PISA-resultaten och som väntat hade tyvärr inte trenden vänt. Konstigt är det inte. Skolan har en lång resa kvar att göra för att vända den nedåtgående trend som fått fäste.

En positiv nyhet idag är dock att det nu kommer att inrättas ett Skolforskningsinstitut i Sverige. När jag i höstas var på besök i Finland var det många saker som var slående i skillnaden mellan Sverige och Finland. En sådan sak var att man i Finland noga studerar vilken effekt nya metoder och arbetssätt i skolan har innan man inför dem på bredare front. Denna tradition har vi tyvärr inte haft i Sverige vilket har gjort att det inte är helt lätt att veta vad som fungerar eller inte för att nå bättre resultat. Ett Skolforsksningsinstitut är därför mycket angeläget och välkommet.

På gång för unga i Huddinge

Huddinge växer och det gör även utbudet av fritidsaktiviteter. Särskilt roligt är det att vi numera har en konstverkstad för unga på Fullersta gård som har öppet på helgerna och som är mycket välbesökt. Sörskogen var den senaste fotbollsplanen i raden av konstgräsplaner som vi anlagt och rådsparken fick nyligen ett rejält lyft som spontanidrottsplats. Och en mängd satsningar på idrottsanläggningar, spontanidrott och mötesplatser för unga är på gång:

Upprustning av ridstall och ridstigar
Utbyggnad av skatepark i Skogås
Ny rackethall i Skogås
Ny idrottshall i Stuvsta
Ny mötesplats för unga i Stuvsta
Ny idrottshall i Glömsta
Ny mötesplats för unga i Glömsta
Skapande verksamhet för unga på Fullersta gård
2 nya idrottshallar i Flemingsbergsdalen för studenterna och Huddingeborna.
Spontanidrottsplats i Vårby haga

Ungas fritid är viktig!