Att bara få vara

Vad menar vi egentligen med att vi ska ha en bredd i utbudet av aktiviteter för unga? Förra veckan deltog jag på avslutningen på ett 2-årigt projekt som syftat till kompetensutveckling för fritidsledare. Där föreläste bland annat Ulf Blomdahl, som forskar på ungas fritidsvanor. Han tog upp vikten av att erbjuda ungdomar både ”göra”- och ”vara”- aktiviteter. Med göra-aktiviteter menar han aktiviteter som är organiserade och prestationsinriktade t ex en fotbollsträning och med vara-aktivteter menar har aktivteter som inte är inriktade på prestation utan där det är ok att bara vara. Våra mötesplatser för unga är typiskt sådan vara-platser dit man kan gå för att träffa kompisar, fika eller bara vara.

Men sällan är ju världen svart eller vit och i göra-aktiviteterna vill ungdomarna ha möjlighet att bara vara – därför är det många föreningar som erbjuder dem att läsa läxor, fika och träffa kompisar i klubblokalen innan eller efter träning. Och de ungdomar som är på mötesplatserna vill också ha en del göra-aktiviteter och därför anordnas det bland annat tjej- eller killgrupper och utflykter. Bredden i utbudet handlar alltså till stor del om att hitta olika platser för våra unga med olika mått av ”göra” och av ”vara” så att de kan hitta den balans de själva tycker bäst om.

Jag tycker om detta perspektiv på mötesplatserna. Tidigare har mötesplatserna tyvärr setts som ett ställe dit ”de stökiga pojkarna” ska lockas så att de inte är ut och förstör vilket ger fritidsverksamheten en negativ utgångspunkt redan från början. Att istället se mötesplatserna som en viktig plats för ungdomar som bara vill vara, träffa kompisar och kanske delta i någon aktivitet är betydligt positivare. Jobbar vi med den utgångspunkten så kan vi skapa en mer främjande och meningsfull fritid för våra unga istället för att bara se deras fritid som ett problem som vi måste hantera. Och i Huddinge gör vi det. Där är mötesplatserna öppna för alla och de har många olika inriktningar så att våra ungdomar ska hitta något som passar dem. Tyvärr hänger bilden av att de bara är till för de stökiga pojkarna kvar i vårt samhälle – något som jag verkligen hoppas är på väg att förändras.