måndag 6 april 2009

Fritid på egna villkor

Idag kom utredningen om vissa frågor rörande bidrag för ungdomsorganisationer. Jag kan glatt konstatera att man i utredningen konstaterar att "särskilda regler med lägre ställda krav på antal medlemmar och geografisk spridning föreslås för organisationer som organiserar ungdomar med funktionsnedsättning". Detta är något som jag har arbetat för genom mitt tidigare jobb på Unga Synskadade. Som ung med funktionsnedsättning är man ofta ensam i sin klass, sitt bostadsområde och ibland till med på den ort man bor om att ha just sin funktionsnedsättning. Då blir självklart dessa organisationer mycket viktiga. Man får tillfälle att träffa andra som är i samma situation som en själv. Man får känna sig som en i mängden och inte den som alltid skiljer sig.

Att ha ett bidragssystem som bygger på att det finns många som vill vara med i organisationen på samma ort fungerar bra när den gemensamma nämnaren för organisationen är ett intresse som man kan odla hos ungdomarna och därmed värva dem till organisationen. Det fungerar mindre bra för en organisation där den gemensamma nämnaren är en funktionsnedsättning eftersom organisationen inte kan påverka fler på orten att bli funktionshindrade...

3 kommentarer:

  1. En intressant blogg du har tycker jag.

    // Jonas Jakobsen
    Ledamot US riksstyrelse

    SvaraRadera
  2. Det här gjorde vi ett projekt om under HISO (handikappidrottens samorganisation i Skåne). Frågeställningen var "varför är det så få barn med funktionsnedsättning i kulturella fritidsaktiviteter?"

    Det visade sig finnas flera anledningar. Bristen på förebilder var en, dvs varken barn, föräldrar eller ledare trodde att det skulle gå. Men viktigare ändå var de strukturella orsakerna.

    Föreningsliv och Folkbildning som vill integrera människor med funktionsnedsättning belönas inte. Istället tvingas de riskera sin verksamhet. Detta genom generella bidragssystem. Typ "så många medlemmar för att få bidrag. Medlem med funktionsnedsättning ger dubbel aktivitetsstöd". Den förening som gör det vi alla vill att den ska göra - tar emot en person med en funktionsnedsättning som kräver stora anpassningar - får det inte lätt. Mindre grupp, högre bemanning, tekniskt hjälpmedel, metodiskt fortbildningsbehov är kostnader som kan uppstå (och i en del fall uppstår givetvis inga extra kostnader eller anpassningar alls). Behov som gör att dubbelt aktivitetsstöd blir en dörrstängare. Vilken föreningskassör vågar säga "satsa på integration" om behovet av stöd kanske är 40 ggr så stort som det som schablonen medger.

    Jag hävdar att det är kommunernas skyldighet att möjliggöra en aktiv fritid för människor med funktionsnedsättning. Dagens schablon-system tvingar föreningarna att söka projektstöd utanför kommunen för att kunna klara självklarheter som integration och delaktighet.

    SvaraRadera
  3. Hej Kjelle

    Jag håller helt med dig och i Huddinge har vi inte den typen av relger för bidrag för kulturarrangemang för personer med funktionsnedsättning. Vi har dessutom ett relativt stort utbud med riktade aktiviteter för gruppen förutom dem som riktar sig till alla. Jag blir dock glad att den statliga utredaren har tagit intryck av att det är svårt att samla "rätt antal på samma ort" för att få till en organisation och därmed sänkt kraven för statligt bidragsberättigande men kan skulle helt klart kunnat göra mer.

    SvaraRadera