måndag 24 mars 2014

Duktig men lite tyst

Betyg från och med årskurs 4 ska utredas. Bra tycker jag. Betyg har blivit en så stor grej i Sverige, troligvis på grund av att de tagits bort och nu införs igen. Pratar jag med vänner och bekanta i andra länder förstår de inte varför vi i Sverige är så oroliga för att eleverna inte skulle klara av att få ett betyg i ung ålder. Deras barn klarar det, känner sig inte "stäpmlade för livet" och vet att skolan, föräldrarna och de själva kommer att jobba hårt för att de ska klara skolan med godkända betyg.

Själv fick jag betyg först i åk 8. Det kom som en chock, en kalldusch och en stor besvikelse. Min bild av hur det gick för mig i skolan var att jag var duktig men lite tyst. Det hade jag fått höra på varenda utvecklingssamtal jag varit på. I min värld vad det klart mer än cirka 3,0 i snitt - för man kunde väl inte dra av en massa för att jag var lite tyst - eller? Jag var ju duktig. Min uppfattning och skolans uppfattning av hur jag låg till var uppenbarligen inte densamma. Och att plugga ifatt i 8an var svårt. Betygen räckte till slut till det program jag ville in på men min självbild blev minst sagt tilltufsad.

Nu har jag egna barn, varav det äldsta går i just 4an. Snart ska vi ha utvecklingssamtal och jag vet att jag kommer ha en bättre blid av hur det går för honom i skolan än vad jag själv hade tack vare att vi har skriftliga omdömen numera. Men dessa säger ändå inte allt. Trots ganska många utvecklingssamtal för min son så har jag inte bild klar för mig om han "bara klarar" matten eller om han faktiskt är ganska bra på matte, osv. Information som jag faktiskt tycker är viktig för det påverkar såklart hur jag som förälder kan stötta och hjälpa honom i att forma sin framtid.

Läs mer:
DN, Helenes blogg, Rasmus liberalSvd

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar