Mer likvärdighet med statlig skola

Man kan ju undra varför jag som ansvarig för grundskolan i Huddinge vill förstatliga skolan. Klarar inte Huddinge det uppdraget själva? Jo det gör vi ganska bra men det finns ett antal problem med att skolan ligger under kommunala politiker och tjänstemäns ansvar. Några av dessa lyfter Lewin fram i den utredning som han presenterat idag under namnet "Staten får inte abdikera - om kommunaliseringen". I utredningen belyser han alla de olika reformer som ledde till att 290 kommuner var tvungna att uppfinna sina egna hjul vilket har lett till att skolans förutsättningar ser så olika ut i Sveriges avlånga land. Det tydligaste exemplet är nog att det kan skilja så mycket i skolpeng mellan två till synes liknande kommuner.

En anledning till att Huddinge klarar sig bra är att vi är en stor kommun som har resurser att avsätta för utveckling och forskning inom skolan. När den nya läroplanen och kursplanerna beslutades hade vi möjlighet att ha implementeringsansvariga inom varje ämne för att arbeta med hur vi når en likvärdig bedömning samt utveckling av undervisningen med avstamp i dessa nya styrdokument. För en mindre kommun kan detta vara svårt, särskilt när man samtidigt kanske brottas med att behöva lägga ner skolor.

Förstatligande är ingen quick-fix som kommer att lösa allt men jag tror att det är rätt väg att gå om vi menar allvar med en mer likvärdig skola.

Läs mer:
SVT, Lotta Edholm, DN, Folkpartiet Huddinge

Fokus på skolornas kärnuppdrag i 2014 års verksamhetsplan

Vi hade tidigare en vision i kommunen som hete ”Kunskap berikar”. Fina ord som tyvärr aldrig fylldes med något berikande innehåll. Nu har vi visionen att vara en av de tre mest populära kommunerna i länet att bo i. Det förpliktigar. Det gör att våra skolor måste prestera bättre. Det räcker inte länge med att vara bäst på Södertörn, vi ska vara bland de bästa i länet.

 

I detta års verksamhetsplaner för skolnämnderna slår vi för första gången fast vad som kännetecknar:

 

en professionell pedagog,

professionell skolledare och

en Stödjande lärmiljö.

 

Och detta paketeras i något som vi kallar för en pedagogisk plattform som ska genomsyra verksamheten från förskola till vuxenutbildningen. Aldrig tidigare har vi haft ett så tydligt fokus på våra förskolors, skolors och gymnasiers kärnuppdrag det vill säga undervisningssituationen, mötet mellan lärarna och eleverna som sker varje dag ute i våra klassrum och förskolor.

 

När vi tillträdde 2006 sa vi att vi skulle lägga en promille av BUFs budget på forskning. Den pedagogiska plattformen bygger till 100% på forskning. Från 1 promille till 100%.

 

Om vi menar allvar med att fler ska klara målen då är det i klassrummen som förändringarna måste ske och om någon har missat de senaste årens skolforskning så kan de lätt sammanfattas med: Skickliga lärare är avgörande!

 

För det är först när vi har lärare som har höga förväntningar på alla elever som alla kan nå framgång. Det är först när våra lärare är tydliga ledare bland barn och elever som det blir ordning och reda i klassrummen och det är först när våra lärare har förmåga att utveckla sin egen undervisning och göra mångsida insatser för barn och elever i behov av särskilt stöd som alla elever kan få det stöd som de behöver.

 

Och för att alla våra skickliga lärare ska kunna göra ett bra jobb måste vi skapa förutsättningar för dem. 150 förstelärare, en ny digital plattform, Huddinge-know-how och fokus på lärarnas arbetssituationeär några av de konkreta åtgärder som kommer att arbetas med under 2014.

 

 

 

 

Lucka 21 i skolvårens julkalender

Har fått den stora äran att vara en lucka i Skolvårens julkalender. Här kan ni läsa min berättelse:

Jag minns min tid i skolan som mestadels ljus men precis som för de flesta hade den sina toppar och dalar. Mitt favoritämne var matematik och på låg- och mellanstadiet gick det som en dans. Jag var en sådan där elev som plöjde matteböcker på löpande band och ständigt ville ha nästa bok. På högstadiet nådde mitt matteintresse en ny nivå. Lärarna på låg- och mellanstadiet hade ju varit generalister och nu helt plötsligt fick vi en lärare som var specialist på just matte.

Jag valde ofta bort att använda de formler och uträkningar som det stod i boken att man skulle använda. Istället ville jag resonera kring och fundera ut hur man kunde komma fram till resultaten på olika sätt. Det var viktigt för mig att förstå varför svaret på ett tal blev just det svaret och vad det skulle kunna användas till. Min lärare uppmuntrade detta och lät mig lösa uppgifterna på olika sätt och mitt intresse bara växte och växte och jag fick fler och svårare uppgifter att lösa. Sedan gick han i pension och vi fick en ny lärare i åttan. Han lät mig inte räkna ut uppgifterna på andra sätt än de som matteboken hänvisade till.  Jag protesterade och gjorde på mitt sätt och även om jag kom fram till rätt svar så fick jag fel eftersom jag använt ”fel metod”. Mitt intresse för matte försvann och hemma blev den en massa konflikter när läxorna skulle göras, för att inte tala om alla konflikter jag hade med den nya läraren som inte kunde förklara hur formlerna fungerade och vad det skulle vara bra för att lära sig räkna ut tal med hjälp av dem.

Jag lämnade nian med godkänt i matte men med ett stukat intresse och började på humanistiskt linje. Som tur var träffade jag där på en ny mattelärare som återuppväckte mitt intresse. Precis som läraren i sjuan så uppmuntrade han oss till att förstå varför vi skulle lära oss matematik, vad vi skulle ha den till och vad det fanns för resonemang bakom formlerna. Det slutade med att jag, och flera andra i humanistklassen, läste till och med E-kursen i matematik och mitt specialarbete var att ta fram formler för hur man räknade ut area och omkrets på ”hjulbenta” och ”kobenta” trianglar.

Lärares kunskap i ämnet, skicklighet att undervisa och engagemang i att lära ut är avgörande för att elever ska kunna inhämta den kunskap som vi genom skolan vill ge dem. Skolvåren ställer frågan ”Varför Skola?” – det är en mycket relevant fråga. Framförallt är vi skyldiga att svara våra elever på varför den här kunskapen är något som de behöver i framtiden. När skolan blir på riktigt och inte bara inläsning till nästa prov det är då vi lär för livet. Skickliga lärare är nyckeln till detta.

(S) tror sig ta ansvar men historien visar motsatsen

Igår debatterades budget i fullmäktige. (S) slog på stora trumman om att de minsann satsar mer på skolan än vad majoriteten gör. Förvisso lägger man några miljoner ytterligare till den budget på 1,3 miljarder som grundskolan har inför 2014. Och om pengar löste allt så hade det väl varit gott nog men om vi ska se till att kunskapsresultaten försätter att förbättras handlar det framför allt om rätt fokus i skolan. Den senaste budgeten som (S) lade fram i styrande ställning hade inte mindre än 9 riktade uppdrag till den dåvarande för- och grundskolenämnden. Inget av dessa poängterade att det är kunskapsresultaten som måste vara i fokus. Och detta då kunskapsresultaten i Huddinge låg på katastrofala nivårer.

27% av eleverna hade underkänt i ett ämne eller fler!! Mer än var fjärde elev lämnade grundskolan utan godkänt i alla ämnen. Var var den lässatsning som man nu slår sig om bröstet för då? Det fanns inte en tanke på något sådant i den mål och budget ni lade fram och inte heller i den verksamhetsplan som följde efter.

Svensk skola har behövt återerövra kunskapsuppdraget och i Huddinge har vi gjort det!. Jämfört med när (S) hade makten senast är 8 procentenheter fler elever godkända i alla ämnen. Med dagens elevantal innebär det att 1000 elever färre hade varit godkända ifall vi låg kvar på 2004 års nivå. Sedan 2006 har andelen elever som saknade betyg i ett ämne nästan halverats, Huddinges elever är större utsträckning än både rikets och länets behöriga till gymnasiets ALLA inriktningar till skillnad från när ni hade makten då vi låg under rikssnittet och vi har flera gånger slagit all-time high vad det gäller meritvärde. Vi har i flera omgångar fört till mer pengar till skolan och nu går vi fram med en mindre skattesänkning. Vi klarar av att göra båda och och framför allt klarar vi av att få fler elever godkända i grundskolan än vad ni klarade. Det är lätt att vara opposition, det är bara att ta majoritetens budget och plussa på några miljoner och kalla det för en mycket större satsning. Men att ta ett långsiktigt ansvar och se till att fler elever faktiskt klarar skolan det är betydligt svårare.

Dags för arbetsro för skolan

Idag skriver jag tillsammans med 12 andra Folkpartistiska skolpolitiker hur viktigt det är vi tar PISA-resultaten på allvar och ger skolan den arbetsro den behöver:

http://www.dagenssamhalle.se/debatt/skolan-behoever-arbetsro-%E2%80%93-inte-kortsiktig-populism-6993?vote=0#roster

Fler godkända i fler ämnen

En förutsättning för att våra elever ska bli behöriga till gymnasiet är att de får betyg att söka vidare på från grundskolan. Sedan 2006 har det skett en stor förbättring i Huddinges skolor vad det gäller att uppnå minst godkänt/E i fler ämnen.

Sedan har 2006 har andelen elever som saknade betyg i ett ämne nästan halverats från 9,4 % till dagens 5,5%. Även om 5,5% inte är bra så är det bättre än snittet i Stockholms län där 7,6% av elever saknade betyg i ett ämne.

Andelen elever som ej uppnått målen i ett, flera eller alla ämnen har också minskat från 22% till 18,1%. Även här är Huddinge bättre än såväl riket (där snittet är 23,1%) och länet där snittet är 24,1%.

Andelen behöriga till gymnasiets olika inriktningar står sig också bra i jämförelse med andra:

Det finns kvar att göra men vi är på rätt väg!

PISA och nytt skolforskningsinstitut

Idag kom PISA-resultaten och som väntat hade tyvärr inte trenden vänt. Konstigt är det inte. Skolan har en lång resa kvar att göra för att vända den nedåtgående trend som fått fäste.

En positiv nyhet idag är dock att det nu kommer att inrättas ett Skolforskningsinstitut i Sverige. När jag i höstas var på besök i Finland var det många saker som var slående i skillnaden mellan Sverige och Finland. En sådan sak var att man i Finland noga studerar vilken effekt nya metoder och arbetssätt i skolan har innan man inför dem på bredare front. Denna tradition har vi tyvärr inte haft i Sverige vilket har gjort att det inte är helt lätt att veta vad som fungerar eller inte för att nå bättre resultat. Ett Skolforsksningsinstitut är därför mycket angeläget och välkommet.