Bygga samhällen

Jag gillar att använda mig av uttrycket; Bygga samhällen - inte bara bostäder. Varför? Jo för att om vi ska få till bostadsområden som är hållbara på sikt krävs mer än bara bostäder. Då krävs förskolor, skolor, affärer, arbetsplatser och inte minst infrastruktur. Svårigheten med att bygga samhällen och inte bara bostäder är att fler olika aktörer måste agera tillsammans. Marknadsaktörer som är villiga att bygga, driva företag och öppna butiker, kommunen med sitt planmonopol och region och stat som bekostar infrastuktur. Att få alla dessa att gå i samma takt är inte lätt men nödvändigt. Om alla drar sitt strå till stacken så funkar det. Det gäller dock att dra rätt slags strå och därför bör staten satsa på infrastruktur istället för att subventionera byggare.


Läs mer om detta i Dagens samhälle där jag debatterar frågan tillsammans med Folkpartiets bostadspolitiska talesperson Nina Lundström; http://www.dagenssamhalle.se/debatt/bidrag-till-byggherrar-loeser-inte-bokrisen-14688

Bit dig i tungan så att pojkar kan vidga sin värld

Var är min klänning frågar 3-åringen. Du har ingen klänning svarar jag. Varför inte frågar 3-åringen. Bra fråga svarar jag och lovar att åtgärda detta nästa gång jag handlar kläder. Jag kunde ha svarat att det är för att du är kille och för att du ärver dina flesta kläder av dina storasyskon som även de är killar. Det är nog det svar som ligger närmast till hands för ganska många föräldrar men,som om det uttalas, genast ger barnet en tydlig signal om vilken norm som de har att förhålla sig till.
 

Vi köpte en klänning redan nästa dag. Det blev en rosa (3-åringens favoritfärg) klänning med en glittrande fjäril på. 3-åringen strålade av lycka och deklarerade att den ska han ha på sig på förskolan imorgon och visa upp för kompisarna. Under en hundradels sekund hann tanken ”tänk om kompisarna retar honom, det kanske är bäst att han bara har den här hemma” fara genom huvudet. Som tur var bet jag mig i tungan och uttalade inte heller denna gång det som hade gjort att varken han, eller jag, hade vågat bryta normen. Kompisarna tyckte den var superfin.

 

Som 3-åring är man dock relativt sett ovetande om normer. Det var även 6-åringen, i alla fall tills han började skolan och blev varse (inte genom att någon påpekade det utan genom egen observation) att killar inte har rosa och lila och därför plötsligt ratade alla lila och rosa kläder som tidigare hade varit favoriter.
 

Den 12-årige storebrodern är däremot mycket medveten. Inte minst genom att de i skolan arbetar med normkritik. Detta arbete har bland annat lett till att tjejerna i skolan lämnade in en protest till rektor eftersom de bara fick vara lucia och tärnor i luciatåget, inte tomtar och stjärngossar. 12-åringen, och ett par killar till på skolan, hakade på och tyckte att det även skulle gälla omvänt, att killar skulle få vara lucia och tärnor. Rektorn lyssnade och gjorde tummen upp. Vi föräldrar blev varse först när 12-åringen, någon vecka innan luciatåget, berättade att han behövde tärnekläder. Återigen blev det till att inte låta oron gro och börja ställa frågor som; är du säker på att du vill göra detta ni är ju bara tre killar som ska bara tärnor i tåget framför hela skolan. Den stora dagen var det bara en kille som var tärna i tåget. 12-åringen. De andra vågade inte. Några retades lite efter berättade han men de flesta tyckte han var cool som vågade.

 

Vi kvinnor har genom tiderna brutit mot många normer, bytt kjolen mot byxor, gjort lumpen och intagit arbetsmarknader som tidigare varit reserverade för enbart män. Det krävde föregångare. Som vågade sticka ut, stå för vad de tyckte och tänkte och göra tvärtemot i smått och i stort. Vi kvinnor har hållit på ett tag. Männen har bara börjat. Och varje gång vi som är föräldrar till dessa pojkar som ska växa upp till män kan bita oss i tungan och inte uttala de där orden som ligger så nära till hands tar vi ytterligare ett litet steg till på vägen mot att vidga deras bild av hur en man ska vara, vad en man ska göra och hur en man ska klä sig.

 

 

 

Krönika som jag skrivit och som publicerats i denna veckas nummer av tidningen NU.

Årets lärare i Huddinge

För sjätte året i rad utsåg vi årets pedagoger i Huddinge. Trots att jag inte längre är grundskolenämndens ordförande fick jag äran att dela ut priset till en av dessa. Fyra välförtjänta pristagare utsågs inom grundskolan.


Årets pedagog: Anders Enström, lärare på Östra grundskolan, som verkligen anstränger sig för att nå varje elev och vars arbetssätt beskrivs som magiskt av eleverna.


Årets pedagog: Malou Olsson, lärare på Visättraskolan, som lyckats lyfta sina elevers resultat på de nationella proven i matematik från tidigare 29 procent med godkänt till 90 procent på ett år!

Årets ledare: Semira Wickström, rektor på Visättraskolan, som vänt hela skolans utveckling både vad det gäller trivsel och trygghet som kunskapsresultat och medarbetare som trivs.

Årets entreprenöriella lärare: Carina Hafrén, lärare på Östra grundskolan, som tar ung företagsamhet till nya höjder när hon arbetar med det redan på högstadiet.


Läs mer på; http://huddinge.se/sv/utbildning-och-barnomsorg/nyheter-utbildning-och-barnomsorg/vinnarna-i-arets-pedagoger-och-arets-chef/

Nya utmaningar

Under de senaste 5 åren har jag varit ordförande för grundskolenämnden i Huddinge. Jag har verkligen trivts med att med att få vara med och tillsammans med våra fantastiska lärare och rektorer se till att Huddinges flera år i rad har nått högre betygssnitt än någonsin tidigare samtidigt som allt fler elever blir godkända i alla ämnen.


Förutom den fina utvecklingen av kunskapsresultaten är jag är också stolt över att vi  har vågat satsa på lärarna och sagt att de ska märka även i lönekuvertet att de är viktiga och att riktigt skickliga lärare som ska uppmärksammas mest, såväl genom lön som möjlighet att göra karriär.

En annan sak som legat mig varmt om hjärtat är att vi har tagit krafttag mot mobbing i våra skolor och att vi numera arbetar strukturerat och genomtänkt med hur vi kan förebygga mobbing och hur vi ska hantera det när det väl uppstår så att skadan för den som utsätts och den som utsätter blir så liten som möjligt.


Det är därför med vemod som jag lämnar uppdraget som ordförande i grundskolenämnden samtidigt som jag ser fram emot mitt nya uppdrag som kommunalråd med ansvar för samhällsbyggnadsfrågor vilket jag tillträder vid årsskiftet.

Varför kryssa ett kommunalråd i riksdagsvalet?

Under mina år som kommunalråd med ansvar för skolan har jag upptäckt en del saker jag vill förändra som jag inte kan förändra på lokalt plan. De tre viktigaste är att förstatliga skolan, vässa socialtjänsten och ett nytt lärarlyft med fokus på elever i behov av särskilt stöd.

Förstatliga skolan. Hur kan man som kommunalråd med ansvar för skola vilja det? Jag är kommunalråd i en stor kommun med mycket resurser till skolutveckling. Jag har dock kollegor som jag träffar ibland som verkar i små kommuner, och en del stora med, som har svårt att prioritera skolutveckling. Det finns kommuner som inte söker pengar för skolutveckling eftersom man missar det då den enda skolans rektor även är kommunens utbildningschef och socialchef. En likvärdig skola kräver en vettig styrning och långt ifrån alla 290 kommuner i mäktar inte med uppdraget på ett tillräckligt bra sätt.

Vassare socialtjänst. Som ansvarig för skolan kan jag ge föräldrar som bryter mot skolplikten, dvs inte skickar barnen till skolan, vite. Socialnämnden har inte samma befogenhet. Den, i princip, enda tvingande åtgärden är tvångsplacering vilket är ett stort ingrepp i en individs liv som man självklart inte vill ta till i onödan. Socialtjänsten borde ha fler tvingande åtgärder. Föräldrar som upprepat inte kommer på möten kring sina barn eller som förvägrar sina barn viktiga insatser kanske borde kunna ges viten. Inom skolan vittnar vi allt för ofta hur socialtjänsten inte kan ge det stöd barnet/eleven behöver runt sig för att föräldrarna inte vill samarbeta. Det är dags för en vassare socialtjänst – för barnens skull.

Lärarlyft med fokus på elever i behov av särskilt stöd. Jag vill gärna se att nästa lärarlyft i Sverige är just ett lärarlyft om ledarskapet i klassrummet, om pedagogiska verktyg för att arbeta inkluderande, om vad olika funktionsnedsättningar innebär och hur upptäcker vad som ligger bakom beteende hos elever som på olika sätt utmanar skolans arbetssätt. I Huddinge håller vi på att med detta genom Huddinge know-how men jag tycker att alla lärare (och elever) har rätt till det.

Jag står på plats 21 på Folkpartiets lista vilket är ganska långt ner och jag har mer att göra i Huddinge innan jag är klar. Men mitt mål är ändå att DU ska tycka att de frågor jag skrivit om ovan är så pass viktiga att du skulle kunna tänka dig att kryssa mig i riksdagsvalet för det ger mig råg i ryggen att fortsätta driva på för att de ska bli verklighet. Så tycker du som jag? Kryssa 21 på Folkpartiets lista i riksdagsvalet!

Huddinge klättrar i Årets skolkommun

Huddinge klättrar i Lärarförbundets årliga rankning Årets Skolkommun från plats 207 år 2013 till 161 år 2014. Förklaringen till Huddinges lyft är bl. a. högre poäng i rankningens indikatorer för lärartäthet, lön, andel godkända elever och förbättrade meritvärden för elever i åk 9. Även indikatorer för friska lärare och resurser till skolan ökar i 2014 års rankning.

 Detta är resultatet av vårt fokuserade arbete på höga kunskapsresultat, mer resurser och fler skickliga lärare i Huddinges skolor. Vi kan se att de ansträngningar som gjorts börjar ge utdelning genom högre betygssnitt för elever och lärarna trivs bättre. Av 14 indikatorer som rankningen mäter har 11 ett starkare resultat 2014 jämfört med 2013.

Ytterligare en skola börjar byggas

Nu har bygget av nya Glömstaskolan i Huddinge kommit igång på riktigt. Skolan, som, kommer att stå färdig hösten 2016, är den femte skolbyggnaden i Huddinge som byggs enligt märkningen miljöbyggnad. Glömstaskolan kommer att ta emot elever från förskoleklass upp till år 9.

Behovet av nya skolplatser är stort och vi arbetar under högtryck för att fler skolor ska bli klara så snart som möjligt. Glömstaskolan kommer att innebära 720 nya platser i ett av Huddinges tillväxtområden. Den kommer att ha en mycket ljus modernt utformad planlösning med anpassningsbara rum. Det kommer att bli en skola med i stort sett helt korridorfri läromiljö vilket öppnar möjligheter.

I Glömstaskolan kommer det även att finnas en mötesplats för unga och möjlighet för kulturskolan att bedriva verksamhet. Inom kort kommer även beslut tas om en fullstor idrottshall för att täcka såväl skolans som idrottslivets behov.