Nobelfirande på Trångsundskolan

Med vita dukar, brutna servetter och dekorationer på borden firande idag Trångsundsskolan Nobeldagen. Årskurs F till 3 hade skrivit dikter på temat fred och de som ville fick läsa upp dem för alla i matsalen. Det har blivit en tradition på skolan att uppmärksamma Nobeldagen genom att prata om prisen och pristagarna men även att bjuda på en festligare lunch än vanligt. Revbensspjäll står på menyn vilket eleverna verkligen uppskattade även om det var svårt att hålla på bordsskicket som en nobelmiddag kräver.  "Får vi verkligen äta med händerna?" frågade en 1-klassare. "Ja"svarade läraren. "Men vi pratade ju precis i klassrummet om att man inte får det på nobelmiddagen" invände eleven. De enades dock om att revbenspjäll är undantaget (och troligen inte kommer att serveras på nobelmiddagen ikväll).

Fredsdikterna vittnade om hur medvetna våra elever är om vad som händer i världen. En kille önskade i sin dikt att inget barn någonsin ska behöva uppleva krig, eller få se sin skola sprängas - helst ville han inte ens att barn ska behöva känna till en så hemsk sak som krig. Jag instämmer med honom.

Just nu i Norge delas Nobels fredspris ut. Pristagare i år är EU och det har varit ett omdiskuterat val men faktum är att EU är ett mycket lyckat fredsprojekt. Barn i de länder ingår i EU har inte behövt uppleva krig så länge deras land har varit med i EU och den fredstanke som EU bygger på får aldrig tas för given och därför är det inte fel att påminna oss själva om den en dag som denna.

När skolan blir på riktigt

Idag har jag besökt Huddinge show and tell. På det temat träffas ett 30-tal av Huddinges lärare och utbyter erfarenheter, tips och råd med varandra. Gemensamt för dem alla är att de jobbar med att använda entreprenöriellt lärande som en strategi i sin undervisning och att de nu går en utbildning i detta tillsammans. Vad är då entreprenöriellt lärande? Våra lärare sammanfattar det med att det är när skolan blir på riktigt. Skolan och omvärlden interagerar med varandra.

 Ett exempel som Therese, Irene och Christina från Vårbyskolan presenterar på träffen är projektet "sopigt lärarande". Målet med projektet är att eleverna ska kunna sopsortera, förstå konsekvenser av sopsortering och att de genom sina handlingar kan påverka. Istället för att bara läsa om det i en lärobok så besöker man SRV för att se vad som händer med soporna efter de har sorterat dem, man har besökt tekniska museet där alla har blivit kretsloppsagenter och alla elever har fått ett uppdrag som de ska lösa tillsammans och sedan redovisa. Till skillnad från traditionellt grupparbete sker arbetet i organiserad form med tydliga mål för såväl vad man har lärt som sig som hur man samarbetar. Och lärarna finns alltid med och handleder. Man arbetar klassöverskridande och eleverna är för årskurs 5 och 6, särskolan samt skolans mottagnings- och förberedelseklasser.

Redovisningarna sker inte heller på traditionellt vis utan eleverna får utifrån sina uppdrag fundera ut vem som skulle vara en bra mottagare av vad de har kommit fram till. Några av de som kommer få ta del av elevernas arbete är därför vaktmästaren på skolan, Indiens ambassad samt alla som läser klassens blogg. Lärarna märker skillnad på elevernas motivation när arbetet blir på riktigt och när andra än bara läraren är mottagare av resultatet. När man ska lägga upp något på klassens blogg blir det t ex viktigare att stava rätt eftersom det är fler som kan läsa och förhoppningsvis lyckas man sälja in sina idéer till vaktmästaren och Indiens ambassad och på så sätt göra större ännu skillnad än om man bara sopsorterar själv.